Vad vetenskapen säger om G-punkten

Vad studierna säger sammantaget

Det är ett ämne utan konsensus, och de flesta anatomiska studier hittar ingen egen struktur (Hoag et al., 2017; Aydın et al., 2020; Pan et al., 2015). En systematisk översikt drar slutsatsen att det finns tillförlitliga vetenskapliga och kliniska data som stöder att det finns en anatomisk struktur som motsvarar G-punkten (Ostrzenski et al., 2019).

Tre andra översikter kommer till den motsatta slutsatsen: en ansåg att beläggen var för svaga, eftersom observationerna byggde på mycket få personer; en annan drog slutsatsen att data tyder på att G-punkten inte finns; och en översikt av klinisk anatomi påpekar att den distala delen av den främre vaginalväggen verkar vara vaginans mest känsliga område, men att det fortfarande inte har visats att det finns en anatomisk G-punkt (Hines et al., 2001; Puppo et al., 2012; Pan et al., 2015).

Studier som har letat direkt efter strukturen hittar den inte heller.

Vid dissektionen av tretton kvinnliga kadaver fanns det under den främre vaginalväggen bara urinrör och dess slemhinna, ingenting som motsvarade G-punkten, och en histologisk analys av kvinnor som opererats för framfall fann nerver och kärl ganska jämnt fördelade, utan någon koncentration intill urinröret (Hoag et al., 2017; Aydın et al., 2020).

En annan översikt, om klitoris anatomi, påminner om att ursprunget till vaginal erotik kanske inte enbart beror på klitorisstimulering.

Störst enighet finns kring det som omger myten.

En klinisk gynekologisk riktlinje påminner om att data av hög kvalitet saknas som stöder effekten av kosmetiska genitala kirurgiska ingrepp, och i enkäter till vårdpersonal och läkarstudenter i Portugal och Saudiarabien ansåg de flesta att «förstoring av G-punkten» inte är medicinskt motiverad (Obstet Gynecol, 2020; Vieira-Baptista et al., 2017; Iqbal et al., 2021).

En översikt om ryggmärgsskada föreslår att stimulering av vaginalväggen bör ingå i självundersökningen, vid sidan av stimulering av klitoris, livmoderhalsen och bröstvårtorna (Courtois et al., 2017).

Där resultaten går isär

Oenigheten gäller om G-punkten är en egen anatomisk struktur. En systematisk översikt hävdar att den är det; tre andra översikter och dissektions- och histologistudierna hittar ingen (Ostrzenski et al., 2019; Puppo et al., 2012; Hoag et al., 2017).

Det som verkar finnas är ett särskilt känsligt område på den främre vaginalväggen, och det är inte detsamma som ett särskilt organ (Pan et al., 2015).

Bevisens begränsningar

De anatomiska studierna är små: dissektionen gjordes på tretton kadaver och den histologiska analysen på kvinnor som opererats för framfall, som kanske inte representerar alla (Hoag et al., 2017; Aydın et al., 2020). Översikterna sammanfattar just dessa studier, som är få.

Enkäterna till yrkespersoner samlar in åsikter, inte bevis för effekt, och det finns inga studier som jämför stimuleringstekniker (Vieira-Baptista et al., 2017; Iqbal et al., 2021).

Studierna, en och en

Vi har samlat 10 verifierade studier. Varje sammanfattning är vår egen; citatet inom citattecken är ordagrant hämtat ur det ursprungliga abstractet, på engelska.

Andra ämnen i biblioteket

• Klitorisstimulering11 studier
• Vibratorer9 studier